Härdning är en termisk värmebehandlingsmetod, som medför att materialets hårdhet ökar väsentligt. Härdning utförs för att höja hållfastheten eller öka slitstyrkan. Med härdning kan i många fall ståldetaljer tillverkas i klenare dimensioner och därmed få lägre vikt, men ändå hålla en hög hållfasthet. Härdning ingår också som del i processerna sätthärdning och karbonitrering. Hårdheten vid härdning är i första hand beroende av stålets kolhalt (C), under förutsättning att kylningshastigheten vid härdning varit tillräcklig hög. Maximal hårdhet erhålles med en C-halt av 0,7-0,8 procent. Stålets härdbarhet, eller härddjup, påverkas av olika legeringstillsatser som t ex mangan, krom, nickel och molybden. Mycket låga mängder av bor förbättrar också härdbarheten. Efter härdning utförs en anlöpning, för att justera hårdheten till önskad nivå. Anlöpning är en termisk värmebehandlingsmetod. Efter härdning skall stålet alltid anlöpas. Den för stålsorten maximala hårdheten, som erhålles vid härdningen, gör att materialet har en låg seghet. Genom anlöpning minskar spänningen i materialet och segheten ökar.
Anlöpningen kan indelas i tre huvudgrupper:
1. Låganlöpning 160-300°C
2. Anlöpning för fjäderstål 300-500°C
3. Höganlöpning 500°C
1. Låganlöpning, 160-300°C, används för sätthärdningsgods och verktygsstål, som används för kallbearbetning. Normalt hårdhetskrav ligger runt 60 HRC.
2. Anlöpningsområdet 300-500°C används för t ex fjäderstål. Normalt hårdhetskrav ligger runt 45 HRC.
3. Höganlöpning vid 500°C eller högre används för seghärdningsstål och för verktygsstål av typ varmarbetsstål och snabbstål. Verktygsstålen skall alltid anlöpas minst två gånger med mellanliggande svalning till rumstemperatur
Som framgått varierar anlöpningstemperaturen, beroende på krav och stålsort, från 160°C till 500°C eller högre. För vissa stålsorter har hålltiden stor betydelse; en förlängd hålltid motsvarar då en högre anlöpningstemperatur. Beroende på typ av stålsort förekommer vid anlöpning inom vissa temperaturområden så kallad anlöpningssprödhet. Dessa områden kan man utläsa från stålleverantörernas stålkataloger, liksom lämpligaste anlöpningstemperatur beroende på krav.
Seghärdning. Härdning med efterföljande anlöpning vid temperaturer mellan 500 och 700°C kallas seghärdning. Genom seghärdning erhåller konstruktionsstål ett högt förhållande mellan sträckgräns och brottgräns samt höga värden för förlängning, kontraktion och slagseghet. Man arbetar vanligen inom hårdhetsområdet 210-400 HB, vilket motsvarar brottgränsen 700-1280 N/mm2. Vanligt förekommande stålkvaliteter vid seghärdning är SS 1672 (klena dimensioner) SS 2541, SS 2225 och SS 2244.